Judder är ett rörelseproblem på TV:n som gör att rörliga objekt eller kamerarörelser ser ojämna, ryckiga eller något hackiga ut i stället för mjuka. Det märks särskilt vid långsamma kamerapanoreringar, till exempel när kameran rör sig jämnt över ett landskap eller följer en person eller ett objekt.
Judder uppstår vanligtvis när videons bildfrekvens inte överensstämmer med TV:ns uppdateringsfrekvens. De flesta filmer spelas till exempel in med 24 bilder per sekund (24 fps), medan TV-apparater vanligtvis arbetar med 60 Hz eller högre. Eftersom dessa frekvenser inte går jämnt upp med varandra måste TV:n visa vissa bilder längre än andra. Detta skapar ett ojämnt rörelsemönster, vilket gör att bilden ser ut att röra sig i små hopp i stället för jämnt.
Vad är judder på en TV?
Låt oss titta närmare på vad judder är och vad som orsakar det. Judder är ett rörelseproblem som gör att rörliga objekt eller kamerarörelser ser ojämna, ryckiga eller något hackiga ut i stället för mjuka. Det är särskilt tydligt vid långsamma kamerarörelser och i filmscener med jämn rörelse.
Judder uppstår vanligtvis när innehållets bildfrekvens inte överensstämmer med TV:ns uppdateringsfrekvens. De flesta filmer spelas till exempel in med 24 bilder per sekund (24 fps), medan många TV-apparater använder en uppdateringsfrekvens på 60 Hz. Eftersom 60 inte är jämnt delbart med 24 kan TV:n inte visa varje filmruta exakt lika länge.
För att lösa detta använder TV-apparater ofta en teknik som kallas 3:2 pulldown. TV:n visar vissa bildrutor tre gånger och andra två gånger för att omvandla en film med 24 fps till en 60 Hz-signal. Detta skapar ett ojämnt bildmönster där vissa bildrutor visas på skärmen något längre än andra.
Skillnaden är mycket liten och märks vanligtvis inte i de flesta scener. Under långsamma kamerarörelser eller när objekt rör sig jämnt över skärmen kan den ojämna bildtimingen däremot bli synlig. Resultatet blir ett karakteristiskt hackande eller lätt ryckigt utseende som kallas judder.
Hur blir man av med judder?
TV-tillverkare använder flera olika tekniker för att minska eller eliminera bildjudder. En av de enklaste och mest effektiva lösningarna är 24p-uppspelning, som gör det möjligt för kompatibla TV-apparater att visa filmmaterial med den ursprungliga bildfrekvensen på 24 bilder per sekund, utan att konvertera det till 60 Hz eller 120 Hz. Enkelt uttryckt är TV:n och dess T-CON-kort utformade för att stödja direkt visning av 24 bilder per sekund, vilket bevarar filmens ursprungliga bildtiming.
Många moderna TV-apparater stöder också rörelseinterpolering. TV:n analyserar då efterföljande bildrutor och skapar extra mellanliggande bildrutor för att göra rörelserna mjukare. Beroende på tillverkare kan funktionen kallas Motion Smoothing, TruMotion, MotionFlow, Auto Motion Plus eller något liknande. Bearbetningen utförs av TV:ns bildprocessor och är särskilt utformad för att kompensera för ojämna rörelser och förbättra rörelseflytet.
Rörelseinterpolering har dock sina nackdelar. Den kan skapa den välkända ”såpoperaeffekten”, som gör att filmer ser onaturligt mjuka ut och skiljer sig från hur de ursprungligen spelades in. I vissa situationer kan den också skapa bildartefakter runt rörliga objekt.
Därför föredrar många tittare att stänga av rörelseinterpolering eller ställa in den på en låg nivå när de tittar på film och i stället använda TV:ns inbyggda 24p-stöd. På så sätt bevaras filmens ursprungliga filmiska utseende samtidigt som onödig bildbehandling undviks.
Det är också värt att notera att judder har blivit betydligt mindre synligt på moderna TV-apparater. Framsteg inom bildbehandlingsalgoritmer och kraftfullare processorer har förbättrat hur TV-apparater hanterar konvertering av bildfrekvens och rörelser. Även om judder var ett mer märkbart problem på äldre TV-apparater hanterar moderna modeller det i allmänhet mycket bra. Idag är tydlig judder mer sannolikt på budget-TV-apparater med mindre kraftfulla eller föråldrade bildprocessorer.
