Digital Living Network Alliance (DLNA) var en standard som gjorde det möjligt för kompatibla enheter, såsom TV-apparater, datorer och nätverkslagringssystem, att dela multimediafiler och streama dem över ett hemnätverk. Protokollet användes främst med TV-apparater för att visa filmer eller foton på TV-skärmen från en dator. I det här fallet fungerade datorn vanligtvis som lagringsplats för filerna, medan TV:n fungerade som visningsenhet.
Datorn fungerade som en Network-Attached Storage-enhet (NAS) – ett nätverksanslutet lagringssystem som kunde lagra filer och, beroende på den installerade programvaran, tillhandahålla tjänster för att dela foton, videor och musik med andra enheter i nätverket.
Äldre Samsung Smart TV-modeller hade inbyggt stöd för DLNA. Samsung använde namnet AllShare för många av sina nätverksbaserade funktioner för delning av multimedia. Detta gjorde det möjligt för kompatibla TV-apparater att hitta medieservrar i det lokala nätverket och spela upp video-, ljud- och bildfiler som stöddes, utan att behöva kopiera dem till ett USB-minne. På moderna Samsung-TV-apparater nämns AllShare inte längre i den tekniska dokumentationen. Enligt användarrecensioner fungerar vissa TV-apparater med nätverkslagringssystem, men med vissa begränsningar, till exempel krav på att mappar på servern endast ska namnges med latinska bokstäver – siffror och symboler som bindestreck, citattecken och liknande är inte tillåtna.
Så fungerade DLNA-tekniken på Samsung-TV
En typisk konfiguration av ett hemnätverk kunde se ut så här:
Dator → DLNA-medieserver → Samsung-TV
Datorn lagrade mediefilerna och körde ett DLNA-kompatibelt medieserverprogram. Ett exempel var Home Media Server, även om många andra program också kunde användas.
Användaren valde mappar som innehöll filmer, musik eller foton och lade till dem i serverns bibliotek. Samsung-TV:n kunde sedan hitta servern i det lokala nätverket, bläddra bland de tillgängliga mapparna och spela upp kompatibla filer.
En Network-Attached Storage-enhet (NAS) kunde också tillhandahålla medieserverfunktioner. Sådana konfigurationer användes ofta i företagsmiljöer.
TV:n fungerade huvudsakligen som en DLNA-klient, medan datorn eller en annan nätverksenhet tillhandahöll medieservern.
Samsung AllShare och DLNA
Samsung använde namnet AllShare för sin teknik för delning av multimediafiler. Det var ett marknadsföringsnamn för en teknik baserad på DLNA-protokollet, som gjorde det möjligt för kompatibla enheter att dela multimediainnehåll via ett lokalt nätverk.
Beroende på TV-modell och programvaruversion kunde AllShare ge åtkomst till videor, foton och musik som lagrades på en dator eller andra kompatibla enheter.
I TV:ns meny för val av källa kunde AllShare visas tillsammans med anslutningar som HDMI. När AllShare valdes sökte TV:n efter tillgängliga medieservrar i det lokala nätverket.
Om DLNA-servern kördes på datorn upptäckte TV:n den och visade de tillgängliga mapparna. Användaren kunde öppna en mapp, välja en film och starta uppspelningen på TV:n.
DLNA idag
DLNA är inte längre den huvudsakliga tekniken för att dela media mellan enheter. Detta beror på förändringar i hur innehåll konsumeras. Användare använder i allt större utsträckning inbyggda streamingappar samt tekniker som AirPlay och Google Cast, vilket gör det enklare att streama innehåll från smartphones och datorer till TV-apparater. Idag är det få som lagrar filmer eller foton på sina datorer. Filmer ses allt oftare via onlineplattformar, medan foton lagras i molnet. Samsung anger inte längre DLNA-stöd i de tekniska specifikationerna för sina enheter, men om du fortfarande behöver tillgång till mediefiler på datorn kan du använda medieservern Jellyfin. När den har installerats på datorn stöder den inte bara DLNA utan även Chromecast.
