Digital Living Network Alliance (DLNA) är en ideell organisation som grundades år 2003. Dess huvudsakliga mål var att utveckla standarder som möjliggör smidig delning av digitala mediefiler mellan enheter i ett hemnätverk, såsom TV-apparater, datorer, smartphones och annan multimedieutrustning. Denna teknik var särskilt relevant i slutet av 2000-talet och början av 2010-talet, när TV-apparater började utrustas med nätverksportar som gjorde det möjligt att ansluta direkt till lokala nätverk. Som ett resultat kunde TV-apparater integreras i hemmets datornätverk, vilket gjorde det möjligt att titta på videor utan en direkt HDMI-anslutning.
Hur DLNA fungerar
DLNA fungerar inom ett lokalt nätverk där alla enheter måste ha IP-adresser inom samma subnät (till exempel 192.168.1.10 och 192.168.1.20). I grund och botten är DLNA en samling protokoll som är utformade för att möjliggöra sömlös kommunikation mellan kompatibla enheter i nätverket.
För att använda DLNA krävs en server — vanligtvis en dator eller en NAS-enhet (Network Attached Storage) med specialiserad programvara. Servern söker igenom det lokala nätverket efter DLNA-kompatibla enheter. När sådana enheter upptäcks skapas en delad mediemiljö, som ofta nås via funktioner som ”Mediedelning” eller ”DLNA-server”.
Denna lösning gör det möjligt för användare att visa videor, foton och annat medieinnehåll som lagras på en dator eller NAS direkt på TV-skärmen. Anslutningen upprättas via IP-adresser: servern läser mediefilerna och strömmar dem över nätverket, medan TV-apparaten tillhandahåller ett gränssnitt för att bläddra och välja önskat innehåll.
DLNA:s uppgång och nedgång
DLNA fick bred spridning i samband med framväxten av smart-TV omkring år 2010, vilket avsevärt förenklade lokal mediedelning. Före DLNA var användare oftast tvungna att kopiera videor till USB-minnen eller ansluta datorer till TV-apparater med HDMI-kablar. DLNA eliminerade dessa besvär genom att möjliggöra medieuppspelning via det lokala nätverket.
Situationen började dock förändras efter 2016 i takt med den snabba tillväxten av strömningstjänster. När smart-TV-appar erbjöd tillgång till enorma bibliotek av onlineinnehåll minskade behovet av lokalt lagrad media — och därmed även DLNA:s relevans.
Nedgången i DLNA:s popularitet accelererades ytterligare av tekniker som Google Chromecast och Apple AirPlay. Dessa lösningar gör det möjligt att strömma innehåll till en TV med ett enda klick, utan att behöva konfigurera programvara för medieserver. Som ett resultat tappade DLNA gradvis mark till förmån för mer användarvänliga strömningstekniker.
Enligt DLNA Alliance har över 4 miljarder enheter blivit DLNA-certifierade. Det är dock oklart hur många av dessa enheter som fortfarande används aktivt och hur många som har blivit föråldrade eller kasserade.
Med tiden började tillverkare avveckla DLNA-certifieringen för sina produkter:
- Samsung slutade certifiera TV-apparater 2015 och mobila enheter 2016.
- LG avslutade DLNA-certifieringen för TV-apparater 2016, även om DLNA-kompatibla modeller fortsatte att produceras under en tid.
- Sony avslutade certifieringen 2017.
- Panasonic följde efter 2019.
Sammanfattningsvis kan man säga att DLNA — en gång en pålitlig och allmänt använd lösning för mediedelning — har blivit alltmer föråldrad i takt med att moderna strömningstekniker har tagit över. Vissa tillverkare inkluderar fortfarande DLNA-funktionalitet i sina enheter, men den marknadsförs sällan i dag på grund av dess begränsade användning.
Kategorier av DLNA-kompatibla enheter
| Kategori | Beskrivning |
|---|---|
| Home Network Devices (HND) | Nätverkslagringsenheter, ljud- och videospelare, TV-apparater, musikanläggningar, skrivare |
| Digital Media Servers (DMS) | Enheter som lagrar och delar digitalt innehåll |
| Digital Media Players (DMP) | Enheter som är utformade för att spela upp digitalt innehåll |
| Digital Media Controllers (DMC) | Enheter som styr uppspelning och delning av digitalt medieinnehåll |
| Digital Media Renderers (DMR) | Enheter som visar och spelar upp mediefiler |
| Mobile Devices (MHD) | Mobiltelefoner, bärbara spelare, handdatorer, foto- och videokameror |
| Mobile Digital Media Servers (M-DMS) | Enheter som fungerar som mobila medieservrar |
| Mobile Digital Media Players (M-DMP) | Enheter för uppspelning av digitalt innehåll på språng |
| Mobile Digital Media Downloaders (M-DMD) | Enheter som möjliggör nedladdning av digitalt medieinnehåll |
| Mobile Digital Media Uploaders (M-DMU) | Enheter som möjliggör uppladdning av digitalt medieinnehåll |
| Mobile Digital Media Controllers (M-DMC) | Enheter som styr uppspelningen av digitalt innehåll |
| Home Interoperability Devices (HID) | Enheter som stöder ytterligare kommunikationsstandarder och konverterar dataformat för att säkerställa kompatibilitet mellan olika tekniker |
