SPDIF-utgång
S/PDIF är Sony/Philips Digital Interconnect Format, ibland avkodat som Sony Philips Digital Interface (samma akronym). Formatet utvecklades av Sony och Phillips. Formatet kan överföras via optisk eller koaxial kabel. I själva verket är det ett dataöverföringsprotokoll. Det vill säga, det är viktigt att förstå att denna standard inte har något att göra med typen av kabel, det är en standard för kodning och efterföljande överföring av data.
Vad betyder SPDIF i TV?
SPDIF är ett dataöverföringsformat som används för att ansluta olika hemmabio- och underhållningssystemkomponenter till ljudsystem.
Den är baserad på AES3-standarden och överför två kanaler med okomprimerat PCM eller komprimerat 5.1/7.1-surroundljud (t.ex. med DTS-ljudkoden).
Denna standard stöder dock inte förlustfria surroundljudformat, eftersom de kräver högre bandbredd.
Vad är skillnaden mellan Digital Audio Out SPDIF och Optical SPDIF?
Det finns två SPDIF-standarder för olika kontakttyper: koppar och optisk. Dessa två standarder är desamma när det gäller kodningstypen. Skillnaden är att Digital Audio Out SPDIF använder en kopparkabel för att överföra data (t.ex. ljud), medan Optical SPDIF använder optisk fiber för att överföra ljud.
Som jag sa har dessa utgångar utvecklats gemensamt av Sony och Philips för att användas i TV-apparater och andra ljudanordningar. De används främst för att överföra ljud, till exempel från en TV till en extern aktiv högtalare (t.ex. en soundbar).
Från början stödde SPDIF ljudöverföring i stereoformat, utan komprimering. Efter ytterligare förbättringar stöder SPDIF ljudöverföring i 5.1, 7.1 och komprimerade format.
SPDIF out:s korta historia
Det här överföringsformatet uppstod ursprungligen på 1990-talet, i början av den digitala ljudperioden, när ljudet började spelas in digitalt på CD-skivor.
Det var då som behovet uppstod av att överföra ljud digitalt till en soundbar eller högtalare utan ytterligare konverteringar. Det var då SPDIF utvecklades, som var avsett att överföra ljud från DVD-spelaren till högtalare, stereosystem och soundbars.
SPDIF gjorde jobbet helt och hållet, så med tiden blev det mycket vanligt i branschen. SPDIF används i TV-apparater i form av en optisk utgång. Senare infördes liknande ljudöverföringsalternativ som HDMI ARC.
Vad är skillnaden mellan SPDIF och Optical?
Förutom SPDIF finns det ett annat ljudöverföringsformat som används aktivt – Toslink (även känt som Optical). Det är ett format för överföring av signaler med hjälp av fiberoptik.
För att kortfattat gå in på hur det fungerar ur teknisk synvinkel överför fiberoptiska kablar information i form av ljus som passerar genom en optisk fiber.
När vi säger ”optisk” menar vi ADAT-formatet, som är en slags konkurrent till SPDIF. En sådan signal måste dock konverteras för att bekämpa störningar. Men det finns också fördelar. Till skillnad från dataöverföring via kopparkablar drabbas ljuset inte av dämpning eller impedans, så signalen kan överföras över alla avstånd.
Optisk signal skickas vanligtvis via en fiberoptisk kabel, medan SPDIF vanligtvis används med en koaxialkabel med RCA-kontakt. Optisk SPDIF via optisk kabel kan dock också användas.
Vad är Digital Audio Out SPDIF?
Digital Audio Out är utgången är i form av den välkända kontakten sedan den analoga televisionens dagar, det korrekta namnet är RCA. Enheterna är anslutna till varandra med en koaxialkabel, ljudet överförs digitalt med hjälp av speciella protokoll. Den ungefärliga maximala kabellängden mellan enheterna är 10 meter (32 fot). Men den maximala kabellängden beror på kvaliteten på de material som används och på kabelns tillverkning.
Vad är optisk SPDIF?
Optisk SPDIF (Sony/Philips Digital Interface Format) är standarden för överföring av signaler via den optiska kabeln. Ljudet överförs med hjälp av en laser via en optisk kabel mellan enheterna. Effekten av den överförda optiska signalen är tillräcklig för att överföra signalen till ett avstånd mellan enheterna på cirka 10 meter. När det gäller optisk kabel kallas kontakten på enheten för Toslink.
Optisk SPDIF vs digital ljudutgång SPDIF
Dessa utgångar är likadana när det gäller kvaliteten på den överförda signalen. När det gäller Optical SPDIF används dock en optisk signal som signalöverföring, medan det i det andra fallet används en fysisk signal.
I båda fallen överförs ljudsignalen digitalt och utsätts inte för förvrängning eller dämpning. Till skillnad från den analoga signalen, som är känslig för distorsion och som bleknar ojämnt vid olika frekvenser: ju högre frekvens desto mer bleknar signalen. Båda SPDIF-formaten används i ganska stor utsträckning, optiska i TV-apparater, fysiska gränssnitt är vanligare i datorer.
Andra portar för digital ljudöverföring
Liknande anslutningar för överföring av digitalt ljud är inte många, men en av huvuduppgifterna för sådana protokoll är överföring av DTS- eller Dolby digital flerkanalsljud från en enhet till en annan.
Liknande funktioner utförs av HDMI-porten och en variant av HDMI ARC, Display Port. Men dessa är protokoll som kombinerar video- och ljudöverföring, medan SPDIF är ett rent ljudöverföringsformat.
