Stängda undertexter (Closed Captioning, CC) är i princip samma sak som vanliga undertexter. Begreppet ”closed captioning” myntades i USA under övergången från analog till digital television – och till och med tidigare. Det hänvisar till undertexter som sänds separat från videobilden och som användaren kan slå på eller av efter behov.
Stängda undertexters framväxt
Under den analoga televisionens era använde vissa kanaler två separata signaler: en för video och en för undertexter. Användaren kunde själv välja om hen ville visa undertexterna eller inte. På så sätt uppstod begreppet stängda undertexter i USA – osynliga undertexter som kan aktiveras när det behövs. Detta var dock inte vanligt förekommande, eftersom det krävde speciella TV-apparater med dubbla mottagare och ett system för att kombinera de två signalerna. Med den digitala televisionens intåg, som från början möjliggjorde sändning av undertexter, blev begreppet CC (Closed Captioning) en fast del av det amerikanska språket och gav användaren full kontroll över undertexterna.
Begreppet CC i andra länder
I USA är begreppet CC välkänt och används till och med i lagstiftning. I andra länder, som i Europa, är termen däremot inte lika allmänt känd, eftersom folk är mer vana vid det traditionella begreppet ”undertexter”.
Finns det en skillnad mellan stängda undertexter och vanliga undertexter?
Påståendet att stängda undertexter skulle vara överlägsna vanliga undertexter är en missuppfattning. Denna tro spreds på internet när olika webbplatser började återupprepa och sprida felaktig information, såsom att stängda undertexter inte bara visar dialoger utan också omgivande ljud. Eftersom många automatiska system också hämtar information från internet, har detta misstag spridit sig ytterligare.
Det är dock viktigt att förstå att stängda undertexter och vanliga undertexter är identiska.
