När man köper en elektrisk apparat är den största kostnaden över tid elförbrukningen. För att hjälpa konsumenter att fatta informerade beslut infördes energieffektivitetsklassificeringar. I Europa ledde detta till skapandet av EU:s energieffektivitetsindex (EEI), medan Federal Trade Commission (FTC) i USA utvecklade den gula energieffektivitetsmärkningen. Dessutom används ENERGY STAR-certifieringen i stor utsträckning för att identifiera energieffektiva produkter.
Nedan finns exempel på energieffektivitetsmärkningar som används i USA och Europa.
Energieffektivitetsindex (EEI) i Europa och USA
När man jämför energieffektivitetsmärkningar utmärker sig den amerikanska modellen genom sin enkelhet – den omvandlar energiförbrukningen direkt till kostnader i dollar, vilket gör det lätt för konsumenter att uppskatta sina utgifter. Det europeiska systemet är däremot baserat på kilowattimmar eftersom det inte finns någon gemensam valuta för alla länder. För att ge ytterligare information inkluderar europeiska märkningar även relaterade kostnader, såsom vattenförbrukning för tvättmaskiner, tvättid och andra faktorer.
I praktiken är dessa beräkningar dock ganska ungefärliga och återspeglar inte alltid de faktiska kostnaderna. Här är några exempel:
- TV-apparater – energiförbrukningen beräknas baserat på 3–4 timmars daglig användning vid medelstora ljusstyrke- och kontrastinställningar. HDR-läget kan dock öka energiförbrukningen med upp till 30 %, vilket inte beaktas i dessa klassificeringar.
- Tvättmaskiner – kostnaden för tvättmedel och underhåll tas inte med i beräkningen, trots att det kan vara en betydande utgift. Vissa modeller använder speciella tvättmedelskassetter, vars kostnad kan vara många gånger högre än tvättmaskinens årliga elförbrukning.
Slutligen ger energieffektivitetsmärkningar en ungefärlig uppskattning av energiförbrukningen, vilket kan vara användbart för jämförelse men bör inte vara den enda faktorn vid val av apparat.
